En termoset preform beter sig inte alls som ett termoplastiskt ark. Du kan inte smälta om den, du kan inte återföra en kall shot, och när härdningen har gått förbi en viss punkt är materialet i brickan skrot — inte omarbetning, skrot. Det är därför förvärmning behandlas som ett kontrollerat processsteg i kompression och transfergjutning snarare än som uppvärmning. En högfrekvent förvärmare värmer ämnet volymmässigt, inifrån och ut, vilket är den enda egenskapen som gör den mer än en snabbare ugn.
Varför HF och inte en ugn
Ugnar och infraröda paneler värmer en termoset från ytan och inåt. Värme måste ledas genom ett material som är en dålig ledare av design, så att utsidan når temperatur långt innan kärnan gör det. På en fenol- eller melaminpreform är det den värsta möjliga profilen: huden är tillräckligt varm för att börja härda medan mitten fortfarande är kall och stel. Sedan pressar du en preform som har ett delvis härdat skal och en hård kärna, och inget tryck från pressen löser det.
Dielektrisk uppvärmning fungerar tvärtom. Radiofrekvensfältet verkar på de polära grupperna genom hela volymen, så temperaturprofilen är nästan plan från ytan till centrum. Två praktiska konsekvenser följer: materialet flyter som en kropp snarare än som en mjuk hud runt en hård kärna, och fukten som fångats inuti drivs ut istället för att förseglas under en härdad yta.
Den flykt du måste designa mot
Härdföreningar är bekväma att värma dielektriskt eftersom deras förlustfaktor är hög. Samma egenskap är risken: för fenol- och melaminföreningar ökar dielektrisk förlustfaktor när materialet värms upp, så en sats som absorberar en given effekt vid 40 °C absorberar mer vid 90 °C. Lämnas den på en fast effektinställning värms den sista delen av cykeln snabbare än den första, och centrum – den varmaste regionen – når härdningsstart först.
Felet ser ut som en sats som kändes rätt och sedan stelnade hårt i brickan, eller en preform som flyter bra på utsidan och tar korta skott. Tre vanor förhindrar det, och alla tre är procedurmässiga snarare än elektroniska:
Vad förvärmning faktiskt köper dig
Förmånerna anges vanligtvis som en serie ansökningar. Läst som processeffekter är de alla konsekvenser av två saker: lägre och mer jämn viskositet, och mindre vatten i ämnet.
Platttyp eller rulltyp
De två konfigurationerna finns eftersom råmaterialet anländer i två olika former, och att blanda ihop dem är det vanligaste specifikationsfelet.
På plattmaskinerna är siffrorna som avgör passformen elektrodstorlek och förvärmningsvikt. En 310 × 360 mm elektrod med en sats på 1000 g och en 340 × elektrod på 380 mm med en sats på 3000 g är två olika produktionsskalor, inte två alternativ på samma maskin: det andra är för större delar eller högre skotthastigheter, och den drar dubbelt så mycket indata för att leverera dem. Stilen högfrekvent förvärmarområde placerar både plåtmodeller och rullalternativet sida vid sida.
Matcha förvärmaren till pressen
Förvärmning är ett batchsteg som matar en cyklisk maskin, och den ojämnheten är där de flesta linjer förlorar utgång. Den användbara beräkningen är kort och värd att göra innan maskinen beställs.
För en del nära batchkapaciteten är positionen sämre än vad aritmetiken antyder, eftersom en 900 g del på en 1000 g maskin lämnar inget utrymme: du förvärmer en preform i taget och förvärmningscykeln är helt seriell med pressen. En 3000 g maskin som kör tre preformer sida vid sida kopplar de två, vilket vanligtvis är det som får en linje att flyta snarare än att hacka.
Kontrollera en förvärmning utan termometer
En yttemperaturavläsning på en termoset är missvisande: ytan svalnar inom några sekunder efter att ha lämnat maskinen och det var ändå aldrig den kallaste punkten. Tre kontroller är mer användbara, och alla kan göras i pressen.
Flödepillret är det som är värt att institutionalisera. Den omvandlar en subjektiv bedömning till ett tal som operatören kan jämföra med gårdag, och fångar den långsamma driften i elektrodförhållanden eller rörutgång som annars visar sig som en oförklarlig ökning av korta bilder en månad senare. Rörets beteende är värt att observera av samma anledning — utgången minskar gradvis innan den helt fallerar, vilket täcks under högfrekventa oscillatorrör.
defekter som kan spåras tillbaka till förvärmaren
Melamin, fenolisk, epoxi: De skillnader som betyder något
Alla tre är termosetter med användbar dielektrisk förlust, men de delar inte ett recept och de misslyckas inte på samma sätt.
Behandla publicerade förvärmningstemperaturer endast som utgångspunkter. Rätt siffra beror på föreningen, fyllnadsladdningen, förformens storlek och till och med årstiden, eftersom kallt material som kommer in i maskinen absorberar samma dos långsammare. Bekräfta fönstret med föreningsleverantören och hitta det sedan på din egen maskin med flowpillen. Den bredare kontexten för hur dessa material beter sig vid formning och formning täcks i teknisk guide till formmaskiner, och verktygen som följer förvärmningen beskrivs under formar.
fem frågor innan du specificerar
Två operativa punkter ligger utanför specifikationen och är värda att planera för. Pulvhantering runt en plattmaskin kräver extraktion och rengöring, eftersom finpasta sätter sig på heta ytor och på elektroden. Och HF-höljet måste behandlas som en säkerhetsdetalj, inte som ett skydd: maskinen körs på 27,12 MHz med flera kilowatt, och en sköld som tas bort för bekvämlighetens skull är en fara som nästa skift ärver. Komponenterna inuti det höljet beskrivs i väsentliga HF-tillbehör.
Vanliga frågor
Berätta för oss laddningsvikten och skotten per timme
Chenghao Machinery bygger högfrekventa förvärmare för fenol-, melamin- och epoxiformningsämnen — platttyp för pulveriserat material, valstyp för fast material, från 5 kW till 10 kW vid 27,12 MHz. Skicka oss blandningen, laddningsvikten och din målskotthastighet, så berättar vi vilken modell som håller jämna steg med pressen.
Dongguan Shenghao Machinery Co., Ltd. (Chenghao Machinery) | sales11@chenghaointernational.com | +86 158 1765 5869
Dongguan, Guangdong, Kina